En hyllning till handbollen
Med kvällsaktiviteter inplanerade på tre av veckans kvällar (tisdag, onsdag & fredag) samt en hel helg i Norrköping (Serieföreningens höstmöte) framför mig så blev gårdagskvällen en lugn kväll i enmannahushållet på Skyttevägen. Till slut hade jag zappat fram handbollsmatchen mellan Sverige och Montenegro, tyvärr kom jag in först ett par minuter in på andra halvlek i en match som jag egentligen hade tänkt att se från början när jag tittade i TV-tablån tidigare på dagen. Tusan också!
Likväl, de 25-27 minuter som jag fick se bestod av högdramatisk underhållning! Montenegrinerna hade några bollars försprång i början av halvleken, men Sverige kom ifatt sakta men säkert och slutet blev en rysare. Båda målvakterna var riktigt bra, men främst Mattias Andersson i Sveriges mål, och han höll landslaget kvar i matchen när utespelarna kastade bort flera bollar i mitten av halvleken och var på väg att återigen hamna i ett bekymmersamt underläge. Sverige lyckades dock vända matchen till slut, genom nämnda målvaktspel samt en rad viktiga straffmål signerade Niklas Ekberg.
En idrottspublik blir ju förstås alltid mer exalterad när matcherna är jämna, men jag inbillar mig att handbollspubliken är strået vassare vad gäller sitt engagemang i matcherna, och stämningen var verkligen på topp i Kristianstad i går. Sporten handboll bjuder på många mål, eleganta målvaktsräddningar, bortkastade bollar och snabba spelvändningar så givetvis blir även publiken mer på hugget när sporten är så intensiv. Tala om att konstant slängas mellan hopp och förtvivlan!
Topphandboll i Småland känns tyvärr som en stor vit fläck på kartan. Jönköpingslaget Hallby samt Alstermo huserar visserligen i Allsvenskan, vilket framför allt är en stor bedrift för de sistnämnda som kommer från en ort som är marginellt större än Myresjö eller Holsbybrunn, men som inte orkar upp i fyrsiffrigt antal invånare. Vidare finns ju Höglandets främsta representanter i Sävsjö/Eksjös handbollsdamer, men i jämförelse med exempelvis Guif så bleknar det givetvis. Eskilstunalaget har jag sett live vid några tillfällen eftersom jag har flera goda vänner i Eskilstuna och brukar besöka staden vintertid ungefär vartannat år, och då givetvis planera in en handbollsmatch. Elitseriehandboll inför storpublik är verkligen något extra, och jag saknar det verkligen i närområdet.
Förresten, jag har alltid fascinerats av det faktum hur handbollspubliken peppar sina spelare i uppställt försvarsspel. I de flesta andra sporter, däribland hockey, så klappar man bara när sitt lag har etablerat offensivt spel under längre stunder eller möjligtvis när man rensar pucken i numerärt underläge (som i ishockey), men egentligen borde man - som handbollspubliken - även uppmuntra spelarna i det defensiva arbetet. Det är ju det tröstlösa jagandet på boll/puck som är mentalt krävande, och då man verkligen kan behöva taktfasta applåder från sin hemmapublik. Basketpubliken är också inne på samma idéer, där skanderar man ju ofta "DE-FENCE" när laget skall försvara, i.a.f. i NBA.
Oj, långt inlägg. Bäst att avsluta denna onyanserade hyllning till handbollen innan Ni tror att jag har lämnat både hockey och speedway, fast inte utan ett slumpmässigt valt Youtube-klipp med handboll förstås.
Trevlig helg!
//Anders
