sportnilsson

Ni som känner mig väl vet vilket intresse jag har i såväl Melodifestivalen som Eurovision Song Contest, så kvällen har givetvis spenderats framför TV:n, med en Singha som långsamt har letat sig ner min strupe.

Jag inbillar mig att tonårstjejerna i Sverige bildar den största delen av de röstande människorna, så egentligen var det inte överraskande att Eric Saade var en vinnarkandidat med sin "Popular". Låttexten är simpel, men grabben är välsynkad med sina dansare och glaskrossardelen gör förstås sitt.

Att Eric Saades största utmanare skulle bli Danny var mer överraskande. Jag trodde inte man skulle kunna sjunga "In The Club" så många gånger utan att det blev tjatigt. Jösses, hur många gånger sjöng han det egentligen!? Nåja, om valet var tvunget att stå mellan de båda så väljer jag "Popular" varje dag i veckan, något som såväl rösterna från Europa och Sverige i övrigt tycktes tycka.

För min favorit, den underbara rockballaden "Leaving Home" med Nicke Borg, så gick det åt skogen. En åttondeplats med endast Sara Varga och Brolle bakom sig var ett tråkigt facit.

Överlag var det en ganska bra final i mitt tycke, där man bl.a. kan notera att Nanne Grönvall faktiskt inte gjorde bort sig som rockbrud, och att det faktiskt gick att göra en bra variant av annars sömniga originalversionen av Anna Bergendahls "This Is My Life".

Jaha, Eric Saade i Düsseldorf alltså. Jag tror inte att han, eller låten, har vad som krävs för att vinna Eurovision, men den 14 maj sänds finalen från Esprit Arena och trots att det är GP-speedway i Göteborg samma kväll så kommer jag sitta framför televisionen för att se finalen, oavsett som Saade har kvalat vidare från semifinalen eller inte.

Luleå har förresten skaffat sig 3-0 i matcher mot Djurgården, men jag kommer inte ta ordet i min mun, det "ord" som placerar sig mellan "kvartsfinal" och "final" i slutspelsträdet. Det är först till fyra som gäller, inget annat.

Nähä, nu blir det "Austin Powers in Goldmember" på TV6.



//Anders