Säsongens sista
Dagen efter en Nässjömatch så skulle man ha kunnat förvänta sig ett speedwayrelaterat blogginlägg, men istället blir det reflektioner över att säsongens sista hockeymatch har spelats, nämligen den sjunde och avgörande matchen i Stanley Cup 2010/11. Jag hade planer på att se direktsändningen på Viasat Hockey, men insåg att jag hade fått lida för detta i två arbetsdagar, och det går inte för sig. Likväl, det blev alltså Boston Bruins som vann med 4-3 i matcher mot Vancouver Canucks efter att ha vänt 0-2- och 2-3-underläge till slutlig seger, och man tog därmed sin första titel sedan 1972, sin sjätte cup totalt.
"Mitt" favoritlag i NHL är förvisso Washington, som visserligen överlevde första omgången men istället föll tungt med 0-4 mot Tampa Bay i andra omgången. Stanley Cup-slutspelet är dock alltid intressant, även när favoritlaget är utslaget, så naturligtvis har jag följt slutspelet med stort intresse.
Finalserien blev annars lite av en "win-win-situation" för min del. Utöver Washington så har jag alltid varit lite svag för Boston, måhända sedan Adam Oates glansdagar som passningsgeni i Boston under 90-talet. Faktum är också att det var ett passningsgeni som gjorde att det Luleå blev mitt favoritlag i Sverige en gång i tiden, nämligen Stefan "Skuggan" Nilsson. Jag har alltid gillat spelare som slår kusligt precisa passningar, så enkelt är det.
Skulle däremot Vancouver ha avgått med segern så hade det ju varit ett kanadensiskt lag som hade vunnit, vilket aldrig är fel, och i december avslutade jag ett blogginlägg med att konstatera att säsongen 2010/11 kunde vara Vancouvers år. Det hade inte varit helt fel att "pricka in" det tipset, men jag är ändå nöjd med att l-a-g-e-t Boston Bruins tog hem Stanley Cup. Ett lag där de största offensiva stjärnorna heter David Krejci, Patrice Bergeron och rookien Brad Marchand, i skadade Nathan Hortons frånvaro. Ett gäng namn som långt ifrån bär samma namnmässiga stjärnglans som bröderna Sedin och Ryan Kesler.
Till slut var det ändå inte (enbart) Bostons offensiv som knäckte Vancouver, utan snarare lagets defensiv. Bruins höll Canucks till endast 8 gjorda mål på 7 finalmatcher, och det är snarare att det - på sätt och vis - får ses som starkt av Vancouver att ta matchserien till en sjunde match, speciellt när offensiven bröt ihop så totalt.
Kompetenta andrafiolsspelare som Ryan Kesler och Mason Raymond noterades enbart för en assist tillsammans i finalserien, men inte heller bröderna Daniel & Henrik Sedin kan vara särskilt nöjda med att ha försvunnit så kapitalt. Duon har vunnit poängligan varsin gång under de två senaste grundserierna, men i Nordamerika är det Stanley Cup-ringar som gäller, och efter att ha varit sämst när det gäller så kommer kravet för kommande säsonger vara att man levererar även i finalmatcher, i.a.f. om man vill undvika negativa "stämplar".
Formellt avslutar jag hockeysäsongen 2010/11 genom att se reprisen av match sju, när den sänds kl. 19:00-21:00 i kväll. I skriftlig form avslutar jag den dock här och nu genom att skriva;
Grattis Boston Bruins!
Höjdpunkter från match 7, från NHL.com.
/Anders
