sportnilsson

I lagomlandet Sverige finns det säkert många som tycker att 30 grader är trevligt, men för mig är det definitivt inte lagom, utan 10 grader för mycket och istället får man försöka att hålla sig inomhus i svalkan. Tack och lov är lägenheten sval, så därför har jag slösat bort någon timme med en av flera underhållande amerikanska komediserier på televisionen.

Ett av reklaminslagen i reklamavbrottet av "How I Met Your Mother" tillhörde "Korvbrödsbagarn", och just detta reklaminslag (se Youtube-klipp nedan) får mig att skämmas lite inombords. Under de 5-6 inledande sekunderna jublar nämligen ett fotbollslag över ett gjort mål, och där motståndarnas målvakt deppar uppgivet. Vad finns dock att skämmas över i just dessa sekunder?

Mjo, det härrör sig nämligen till när jag gick på mellanstadiet på Ramkvilla skola, och en av alla de raster när man spelade någon form av bollspel, i detta fallet fotboll. På denna rast stod jag i mål, och någon lyckades att överlista mig. Personen i fråga gjorde en segerdans/målgest precis framför mig, vilket jag verkligen inte uppskattade, och när han sedan vände ryggen till så plockade jag upp bollen och kastade den rakt i bakhuvudet på honom, från två meters håll!

Hett idrottstemperament hade jag uppenbarligen redan då, och dålig förlorare var jag uppenbarligen. Moget var det i.a.f. inte, så varje gång jag ser nämnda klipp så minns jag denna incident när jag kastade bollen i huvudet på den fyra år yngre sonen till min klassföreståndarinna! Jag förstår inte hur jag klarade mig undan någon reprimand om jag skall vara ärlig...

Den värsta skammen har givetvis lagt sig efter så här många år, nu är det mest ett minne som istället ger ett litet leende på läpparna. Inte över en gråtande elev från lågstadiet, utan för att jag hade någon form av vinnarskalle även när det gällde något så trivialt som bollspel på skolrasten.



//Anders